Nu börjar det kännas som helgen närmar sig. Vilket känns mer och mer behövligt för varje vecka som går. Men jag tar en vilopaus när jag kommer hem så blir jag mycket piggare.
Nu börjar det kännas som om jag har alzheimers deluxe. Jag kommer ihåg vissa grejer men kan glömmer bort sakerna väldigt fort. Ibland blir jag lite rädd men huvudsaken jag kommer ihåg vart jag bor.
Mamma ringde för någon timme sedan och grät. Lite senare ringer min syster och berättar att hon tog steget till att avliva hennes första häst som jag och mina systrar fick tillsammans för många många år sedan. Många vet att jag är väldigt rädd för hästar men när jag var liten var jag inte det. Detta lilla Gotlandsruss var min systers bästa vän och det är med sorg som jag säger hejdå till denna envisa häst. Men han har inte ont längre och har haft ett bra liv.
Kram My
- Posted using BlogPress from my iPhone
Trist med hästen... Ni får se fram mot det nya liv som snart är här :)
SvaraRaderaDet där med minnet är du inte ensam om... ingen runt om tycks förstå heller men vänta du bara tils du ammar... hahaha... då är man verkligen i sin egen bubbla.